Fritidsbåtarnas avgaser sätter spår
Den intensiva fritidsbåtstrafiken i Bohuslän sätter tydliga spår i bottensediment, musslor och ostron, enligt en nypublicerad forskarrapport. Det är första gången man undersökt i hur stor omfattning avgaser från fritidsbåtstrafiken lagras i bottensediment och vattenlevande organismer.
– Det finns all anledning att fasa ut bensin- och dieseldrivna båtmotorer, säger Kjell Nordberg, professor i marina vetenskaper vid Göteborgs universitet.
Få länder har så många registrerade fritidsbåtar per capita som Sverige. Av omkring 850 000 registrerade båtar har de flesta en bensin- eller dieseldriven motor. Bohuskusten hör till båtturisternas favoritmål och den populära huvudfarleden genom Bohusläns skärgård kallas ofta ”havets E6:a”, hårt trafikerad av allt större båtar med allt kraftigare motorer.
– Bara vid Grebbestad är det över 40 000 båtar som passerar under en semestermånad, säger Kjell Nordberg, som har räknat varenda en.
I snart sex års tid har han tillsammans med kollegor på Göteborgs universitet, Umeå universitet, SGU och Tillväxt norra Bohuslän, studerat och mätt hur de polycykliska aromatiska kolvätena, PAH:er, från båtmotorernas avgaser lagras i musslor, ostron, vatten och bottensediment.
Unik rapport
Nu ligger rapporten klar och den är unik: Frågan om hur turismen i Bohuslän påverkar naturen har diskuterats länge men aldrig förut har föroreningarna mätts upp så strukturerat. Det står utom allt tvivel att fritidsbåtar lämnar ett avtryck i naturen, säger Kjell Nordberg:
– Koncentrationen av PAH:er i vattnet är tydligt högre där fritidsbåtstrafiken är som störst.
Han förklarar att båtmotoravgaser består av en cocktail av cancerogena och giftiga PAH-föreningar, som även innehåller sot, oförbrända oljor, försurande kväveföreningar och koloxid. Svensk skärgård är känsligare än andra farvatten eftersom tidvattenströmmarna är svaga och med en låg vattengenomströmning i innerskärgården ligger föroreningar lättare kvar.
Problem uppstår då det finns stora gemensamma ekonomiska intressen i Bohusläns vatten. Utöver den populära båtturismen är vattenbruk med mussel- och algodlingar en växande ny ekonomi, och frågan är nu hur väl de kan samsas.
Fem gånger högre halt i trafikerade områden
Resultatet av Kjell Nordbergs och kollegornas forskning visar att halterna av PAH:er i ytsedimenten är fem gånger högre i Grebbestad och Tanumstrand där båttrafiken är tät, än i det intilliggande Sannäs, som är ett Natura-2000-område med väsentligt mindre båttrafik. I de trafiktäta områdena överskrids de gränsvärden som är definierade enligt EU:s vattendirektiv.
Även de musslor och ostron som placerats ut där båttrafiken var som mest intensiv hade kraftigt förhöjda PAH-halter. Skaldjur styrs dock inte av EU:s vattendirektiv utan ligger under Livsmedelsverket, och där håller sig halterna inom gränsvärdet.
– De avgasrelaterade giftiga ämnena finns där, men eftersom det håller sig inom Livsmedelsverkets ramar kan man i de flesta skärgårdsområden räkna med att ostron och blåmusslor inte är hälsofarliga, säger Kjell Nordberg.
I rapporten konstateras alltså att cancerogena PAH:er lagras i bottenlevande djur och i förlängningen ekosystemet. Båtturism och vattenbruk har dock förutsättningar att samexistera, så länge man inte odlar och skördar i där båtttrafiken är som mest intensiv.
– Jag kan inte säga att det är alarmerande just nu, men det finns all anledning att mana till försiktighet med bensin- och dieseldrivna båtmotorer. Vi rekommenderar fortsatt arbete med att sänka halterna av PAH:er i havet genom till exempel generella hastighetsbegränsningar och stimulans av elmotorer och segling. Det kan också vara bra att tänka på var musselodlingar placeras i framtiden, säger Kjell Nordberg.
